Målet är full sysselsättning

Det är nu helt uppenbart att regeringen inte kommer att följa den socialdemokratiska kongressens beslut om att ”full sysselsättning är socialdemokratins allt överskuggande mål”.
Regeringen är inte ens beredd att jämställa sysselsättning med det nuvarande huvudmålet om prisstabilitet som Riksbanken har att följa när den sätter räntan. Det framkom i ett svar på en fråga jag i riksdagen ställt till regeringen.

Biträdande finansminister Sven-Erik Österberg var mycket tydlig med att Riksbankens huvuduppgift är att bekämpa inflationen, inte arbetslösheten: ”Om Riksbanken utrustas med parallella mål finns en uppenbar risk att de olika målen hamnar i konflikt med varandra. Det är därför mer ändamålsenligt att det även fortsatt är finanspolitiken som används för att påverka arbetslöshet och sysselsättning”.

Men det är ju den nuvarande ordningen som skapar en permanent konfliktsituation. Riksbanken är skyldig att motverka finanspolitiska satsningar och lägre arbetslöshet om det bedöms leda till att inflationen stiger något. Det är därför som Göran Persson har låtit förstå att han är kritisk till Riksbankens räntehöjningar. Med ett sysselsättningsmål jämställt med inflationsmålet skulle de senaste räntehöjningarna aldrig ha gjorts och förutsättningarna för arbetsmarknaden hade varit bättre. Men varför löper Persson inte linan ut och föreslår förändrade instruktioner för Riksbanken?

Ända sedan EU-anpassningens år i början på 1990-talet har sysselsättningen varit ett nedprioriterat mål i den ekonomiska politiken. Utgångspunkten har i stället varit teorier om att det finns en sorts ”naturlig” nivå på arbetslösheten och att inflationen ökar om arbetslösheten sjunker under dessa nivåer.

När räntan höjdes i december 2 000 motiverades det till exempel så här: ”Till de faktorer som skulle kunna leda till att inflationen blir högre än i huvudscenariot måste också löneutvecklingen räknas. Skälet är en allt starkare arbetsmarknad med stigande sysselsättning, allt lägre arbetslöshet och en ökad brist på arbetskraft.” Det var alltså nödvändigt ur Riksbankens synvinkel att aktivt motverka förbättrad sysselsättning och regeringens politik.

Man kan likna systemet vid att Riksbanken regelmässigt sätter in en broms när finanspolitiken gasar på. Det är synd att den socialdemokratiska regeringen inte låtsas om den här motsättningen utan i stället lutar sig mot borgerliga ekonomiska teorier.

I riksdagen är vänsterpartiet ensamt om uppfattningen att full sysselsättning ska vara det överordnade målet i den ekonomiska politiken. De andra partierna har att i kommande valrörelse svara på varför de står för en politik som håller arbetslösheten kvar på en alltjämt hög nivå.

Camilla Sköld Jansson,
andre v ordförande Vänsterpartiet

You may also like...

Prenumerera

Få förstasidesartiklarna från Vänsterpartiet i Linköpings blogg hem till din e-post vartefter de skrivs. (Kostnadsfritt.)
Skriv in din e-postadress nedan och klicka på Prenumerera här-knappen.

Gör som 15 andra, prenumerera du med.